VECKANS FRÅGA.
När marken började odlas blev det mer mat, till fler människor. Då behövde inte lika många jobba inom jordbruket längre eftersom det redan fanns tillräckligt med bönder. Istället specialiserade man sig inom olika områden, som soldat, präst, hantverkare, herde, fiskare eller något annat. Man behövde ett jobb för att kunna betala skatt till kyrkan. Skatten bestod av säd eller annan slags föda som man lagrade ifall det skulle bli regnperiod som gjorde att odlingen dränktes, eller torrtid som torkade ut växterna så att de vissnade.
Men på senare tider kom man på konstbevattningen. Då uppfanns även hjulet. Man grävde kanaler där det rann vatten vilket underlättade odlingen. Man kunde då bygga ut sina åkrar och odla ännu mer.
Man betalade skatt just till kyrkan för att religion var väldigt viktigt på den tiden. Människorna trodde att hela världen tillhörde gudarna och att människan hade skapats för att tjäna gudarna. Därför var prästerna väldigt högt rankade. De ansågs kloka och pålitliga i och med att de visste så mycket om gudarna och om vad gudarna ville. Det var prästerna som såg till att folket var goda mot gudarna så att de inte drabbades av sjukdomar, torrtid eller något annat hemskt. Men prästerna hade inte högst status. Ovanför dem fanns kungen som bestämde, planerade och härskade över människorna i staden. Folket respekterade honom enormt. Det var han som hade ansvar för att försvara staden om den blev anfallen av fienden. Kungen hade även slavar. Slavarna kunde vara fiender som tagits till fånga. De blev tvingade att arbeta åt kungen, antingen i hans palats, eller någon annanstans i staden. Man kunde också köpa slavar. Eller nej, man köpte inte slavarna i så fall. Man bytte sig till dem. Det fanns nämligen inte pengar då. Man använde sig av byteshandel.
Det var nog värst för bönderna som var rätt så fattiga och som oftast inte hade råd med något mer än lite bröd och lök till middag. Möjligtvis lite soppa och ytterst sällan lite torkad fisk. Tvärtom var det med de rika och högt rankade människorna. De hade råd att byta till sig både det ena och det andra. Finare mat, smycken, färgade tyger som sedan blev skräddarsydda enligt personen egen figur, fina djur, kanske till och med hästar eller åsnor. De rika hade det nog väldigt bra. Det var fint att vara fet också eftersom det var ett tecken på att man hade råd med mycket mat. Och i så fall var man rik.
Efter de rika kom hantverkare och mindre köpmän. De hade hyfsat med bra bytessaker och kunde kanske till och med byta sig till ett smycke av brons.
Ja, som man ser när man läser den här texten ansågs människor vara väldigt olika värda.